Icicles Within My Brain

Ni vet den där känslan man får av att vara hemma?
Att man är precis den man är, precis var man vill vara? (översättning; Peace of Mind)
Kanske inte. Men det är den underbaraste känslan som finns. 
Så svårt att sätta det i ord men för första gången på länge kände jag så idag.

Med andra ord.
Premiär för dundret!

Är inte vintern den underbaraste årstiden?
Allt blir så vackert.
Snötyngda grenar, stjärnor, norrsken och snön som glittrar som kristaller när gatulamporna lyser.
Önskar nästan det kunde vara vinter året om.
Om det inte var för den förbannade kylan som snart kommer.


Kikat sista avsnittet av Angel nyss,
Lagomt förbannad!
Säsongsavslutningar brukar ju alltid lämna nån sorts spänning,
sådär så man knappt kan vänta på nästa säsong.
Men det absolut sista avsnittet ska fan inte göra det!
Där ska det vara ett avslut, något som lämnar en lycklig eller sorgsen.
Inte funderande och förväntansfull över något som aldrig kommer.
Nåja, den här gången slapp jag böla över Spike's död iallafall.


Dagens låt: System Of A Down : Snowblind

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0