Bandoliers

Jag har just gjort något jag aldrig trodde jag skulle känna att jag behövde göra igen.
Alla mina lösenord är ändrade.
Har dessutom rensat bort bilder m.m.
Det är svårt att radera 3 år, trodde det skulle hjälpa att veta att inget av det var sant.
Men icket.

Tillit är en lustig sak.
Jag har lärt mig hur omöjligt det är att bedöma vem som ska få den.
Kanske man ska köra på hela "ensam är stark" grejen?
Har alltid tyckt att det varit bullshit men börjar förstå poängen nu.

Det känns som att en del av mig dött.
Inte på det tragiska, jag kan inte leva utan någon sättet,
utan mer så att jag alltid sett min "naiva" sida som något positivt.
Något som gjorde mig till den jag är. Var.

Jag är inte naiv längre.
Jag är dum, blåst och grundlurad men aldrig naiv.





I'm fooling myself
Fooling myself into believing you
All these fictionary tales
You're telling yourself
Selfish
Like a child that's never heard a no
I watch this everchanging you
Never find us

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0