MajaViktorsson

Varit på en bög föreställning idag.
och nej, inte bög som i skällsord utan han var bög!
Förstår inte varför människor som spelar enmansföreställningar kommer undan med att prata med sig själv och spela flera olika personer. När jag diskuterar med mig själv skakar folk bara på huvudet och om jag skulle börja föreställa andra samtidigt skulle jag bli klassad som schizo.. Ack denna orättvisa värld!

Folks tankar till trots för jag ändå en diskution med mig själv just nu.
Dock i det tysta.
Är det värt att lita på folk och riskera att bli sviken?
Låter ju bra i teorin att bara lita på sig själv men i praktiken blir det väl ganska ensamt?
Åsikter tas varmt emot.

Tappade tråden och snöade in mig på ett annat ämne där.
Något jag faktiskt är väldigt bra på!
Som i förrgår då jag skulle göra homework men kodade om stilmallen på bloggen istället.
Nåja, blev nöjd med det iaf. Skolarbete kan vänta ännu några dagar.

Men fock, jag gjorde det igen!
Okej, skulle skriva lite om föreställningen som fick mig att gråta.
Nästintill iaf, om det inte var för mitt stenhårda hjärta skulle jag ha gjort det..
Var om en kille som insåg att han var bög, träffade en kille, berättade för sina föräldrar, förlovade sig, fick HIV av honom några år senare, hämnades och om hans fd. pojkväns självmord. Extemt kortfattat.

Just efter teatern
Jag: Jag måste berätta en sak!
Sofia(förskräckt och allvarlig!): Du har HIV!  
Jag: HAHA! NEJ