Det här är den värsta veckan i mitt liv!

Alla andra svackor känns helt plötsligt som små potatis.
Jag älskar alla som bryr sig men att upprepa samma sak om och om igen
blir fruktansvärt jobbigt tillslut. Så förlåt om det känns som att jag stöter bort er.

Jag lovar att uppskatta er mer om ett tag,
när jag listat ut hur jag ska känna något annat än panik och ångest.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0